pixelpinglan

Idag var vi på farfars begravning. Ett sista avsked.
Jag och Anneli grät jättemycket, jag har smink över både byxorna och jackan. Usch, det va så jobbigt. Hela tiden tänkte man på alla minnen med honom och i huvudet ekade melodin "Prästens lilla kråka, skulle ut och åka..." för den brukade alltid farfar göra med oss när vi va små.
Efter begravningen åkte vi hem till farmor där vi åt smörgåstårta som farmor och Bosse själva hade gjort, och efter det blev det tårta och bakelser till kaffet.
Det väsrta va då farmor skulle ta sitt sista avsked, då farmor och de tre bröderna (Pappa Mats, Bosse och Uffe) gick upp tillsammans. Där stod hon för att ta farväl av den man som hon älskat och levt tillsammans med i större delen av sitt liv! Med honom, Ture Hultman, hade hon fått tre söner som de uppfostrat tillsammans. Och nu är han borta.
Men farmor är en stark människa, alltid lika posetiv! Hon klarar sig :-) Dessutom så har hon alltid någon av de tre sönerna som hon kan prata med. Eller oss barnbarn om hon vill det...!

...Prästens lilla kråka, skulle ut och åka, ingen hade han som körde. En slank han dit, en slank han dit och en slank han ner i diket!