Jobbigt...
Så har det börjat. Oliver ryckte in i lumpen igår och på kvälen ringde han och berättade om hur de hade haft det under dagen. Hela helgen och igår har alla omkring mig påminnt mig om 'hur jobbigt det måste vara'. Ja, det är jobbigt. Jag blir tårögd varje gång jag tänker på det.
Tack o lov kommer vi kanske att kunna ses på helgerna!
Men det är så mycket mer nu också. Förut, under 3:an av gymnasiet så tänkte jag "När jag är 30 kommer jag att sitta på en tron". Men jag har helt förlorat den entusiasmen. Jag vill just nu bara sjunka genom jorden nu. Jag vet inte vad jag vill jobba med, och om jag skulle komma på något så skulle det ändå aldrig gå, för ingen vill anställa mig. Jag har tappat mitt förut så starka självförtroende inom yrkes-karriären. Förut hade jag allt förutbestämt, jag hade full koll, men nu har jag inte längre någon aning. Jag är en desperat jävla fattiglapp som inte kan hänga med på alla roliga grejer som händer omkring mig, såvida inte någon bjuder mig, vilket i sig är pinsamt bara det. Jag ville aldrig bli nån jävla snyltare, men se här är jag!
Och så har vi lajvet som är nu i April. Jag kommer nog att sabba hela det också. Röv.
....
Just nu är jag ute hos pappa på Ingarö och jag är med Niklas o Sara i skolan nu hela veckan. Jag får se om det blir nästa vecka också, men jag känner mig ganska (väldigt!) felplacerad när jag är dår, så ja... kanske inte behöver mig där heller, vi får se!
Jag vill sjunka genom jorden och stanna där. Ett år framöver, sen räcker det. Tack!